Fredagsfilosofen funderar 5 sept 2025

Peppar, peppar eller det bor en häxa i min kropp!

Här lever vi alla i en fredlig flock men så helt plötsligt händer något. All mat är min mat, även om jag absolut inte vill äta den! Du är ful, du kommer för nära! Jag vill va med dig hela tiden. Nix, det där har jag inte lärt mig och tänker inte lyssna.

-Ok,ok löptiden närmar sig. Hormonerna sjuder och tar över. Minsta morr observeras, stödjande åtgärder sätts in. Men vad vet vi egentligen om hur mycket hormonerna påverkar? Det talas ständigt om skendräktigheten och hormonstinna unghanar men mindre om andra stadier där jag ändå vill påstå att hormonerna spelar en stor roll. I hästvärlden upplever jag att det varit en naturlig förklaring till inte förväntade resultat under många fler år än i hundvärlden. Eftersom vi alla är däggdjur med uppgift att överleva som art så är det väl inte så konstigt att hormonerna behöver få säga sitt i hög grad. Just när ruset är som värst eller tvärtom så behöver vi visa förståelse för våra hundar utifrån det perspektivet. Själva behöver vi vinna insikt att det beror inte på mig som matte eller husse att vi inte lyckas just nu. Och hur viktigt är det egentligen?

Min erfarenhet säger mig att det finns viss ärftlighet i hormonkänslighet och att man kan göra en del för att plana ut kurvorna. Jag är helt övertygad om att min lilla rara hund inte alls vill käka upp sin kompis eftersom de är bästisar all annan tid än kring löp och skendräktighet. Kastrering framförs ofta som en undermedicin för det mesta men då tar vi ju ifrån hunden både toppar och dalar. Vad vi helt säkert vet är att inga sjukdomar uppstår i det vi tagit bort. Det är det enda man kan vara säker på.

Hur gör vi i Dockekulla då? Där är kastrering en åtgärd man gör vid sjukdom. Jo, vi ger numera munkpeppar till de hundar som påverkas mycket kring löp och skendräktighet. Jag skulle kunna skriva massor om det men som traditionellt naturläkemedel har det använts i hundratals år till både djur och människor av både han och honkön för att plana ut hormontoppar. Tillägg, om du vill ge din hund tillskott, tänk på att ha lite tålamod. Det tar ofta några dagar innan man märker skillnaden. Hur gör du för att stödja din hund när hormonerna sjuder?

Fredagsfilosofen funderar 1 aug 2025

Fria blåbär!

För ett antal år sedan uppmärksammade vi, ( helt ovetenskapligt ) att en av våra hundar som fått tandsten efter en veckas fri tillgång till blåbär hade nästan helt vita tänder igen. Det väckte såklart en del tankar om vad vi stoppar i våra hundar och effekten av det. Återigen, detta är inget vetenskapligt inlägg, bara en enkel hundägares reflektion. Efter vår lilla upptäckt plockades blåbär som vi frös in i små burkar. Hela vintern spetsades hundmaten med råa frysta blåbär och effekten kvarstod. Så fort blåbären uteblev växte de bruna områdena på tänderna. Om det är bra? Ja mot tandsten i alla fall vill jag påstå. Varför vet jag inte men syran i bären är ett tips. Jag har aldrig hört om att vargar har tandsten och det kanske inte bara beror på gnagande på ben. Nu halkar vi ju vidare i kostfunderingarna och det är egentligen märkligt att inte fler hundar får mer varierad kost. Inte fasiken skulle väl någon frisk människa välja att äta samma typ av måltidsersättning varje dag? För visst är det ju det vi ger våra hundar om de får torrfoder varje dag och hela tiden oavsett vad det står på förpackningen. Vad vill jag nu säga med det här då? Jo, låt din hund uppleva olika smaker, konsistenser och temperaturer på maten. Varför inte en tur ut i blåbärsskogen?Så vad gillar din hund? 

Fredagsfilosofen funderar 11 juli 2025

Vem är jag utan hund?

Ni känner säkert igen texten nedanför. Citat ur en mycket känd sång:

Vem skulle hjälpa mig uthärda livet här ute? Vem skulle ge mig den kraften som jag måste få? Vem skulle trösta mig, jag är så liten på jorden? Om du inte fanns till? Ja, vad gjorde jag då? Nej, du måste finnas, du måste! Jag lever mitt liv genom dig. Utan dig är jag en spillra på ett mörkt och stormigt hav. Du måste finnas, du måste! Hur kan du då överge mig? Jag vore ingenstans. Jag vore ingenting om du inte fanns!

Nåväl, jag kommer till det lite senare. För dagens fundering är vem är jag utan hund? Svaren är säkert lika många som ni är därute. En del svarar säkert, en friare människa, någon annan att jag vore helt utan mening. När jag var ett litet barn ( citat ur Lejonkungen ) ...så hade vi tre hundar. Två taxar och en drever. Taxarna var ju såklart lite tjuriga, sådär som taxar är. Nilla var stjärnan. Till och med så bra att hon blev champion, det var väldigt flott. En kull valpar fick hon också, alla fick namn på A för så skulle det vara med första kullen. Drevern hon hette Kicka och vi var så att säga jämngamla i början. På den tiden hade smarta mammor en trähage för barnen i köket så att det var ofarligt att koka saft, göra sylta och baka paltbröd. Ja, det var väl kanske lite farligt för en tio månaders baby som klättrade och drog i allt. Hagen var så smart konstruerad att drevervalpen kunde ta sig ut och in genom hörnen. Mycket praktiskt när babyn blev för ettrig, då avvek drevern efter att berikat sig en stund i hagen. När barnet sov så vilade självklart drevern där också. Ungen växte och drevern också, det jagades mycket på den tiden.

Ägare av drevern var till ungens sexårsdag morfar, som också bodde i huset med familjen. Morfar hade skröpliga ben och behövde verkligen någon att samäga drevern med. Så över en kopp kokkaffe med tre sockerbitar och halva koppen tjock grädde gjordes affär vid köksbordet. Ungen la upp 50 öre på bordet, tog i hand och affären var beseglad. Tre år varade lyckan av att vara dreverägare, då tog epilepsin den vackra hundens liv, ( hon var inte heller så glad i främlingar kan tilläggas).Ungen var så otroligt ledsen, faktiskt otröstlig! Ingen, ingen annan hund i världen skulle kunna ersätta Kicka!

Men ungen hade delvis fel. Självklart kunde ingen ersätta Kicka men man kunde ju älska en till hund. Kloka föräldrar förstod att utan hund är hon ingen, den där ungen. Det fanns en kull med golden retrievervalpar på nära håll och där fanns hon. Ni vet hon med stort H, fast det var egentligen D för hon hette Donna. Donna som helt ovetande liten valp trillade in i ungens liv och skulle troget följa henne till vuxen ålder genom frigörande tonår. Otaliga är de Mantorpsungar som följdes hem genom mörk skog av en lite rebellisk ung matte och hennes trogna Donna. På den tiden var curling av avkomma inte uppfunnen som tur var. Historierna med Donna är så många men en av de skojigaste var att på 80- talet skulle ju varenda människa (bara män då) göra repövningar. De var väl inte superintresserade av att bo i tält och dra radiokabel i terrängen som de inte kände. Det blev en väldigt bra syssla för tonåringen och hunden, de kunde sina skogar utan och innan även nattetid. Det kostade 20 kronor att få en guidning på bra och säker väg genom skogen. Något gubbarna villigt skramlade till för att undvika merarbete. Kaffe kunde man också sälja till dem när ransonerna var snåla. Torr ved var också gångbart. Pengarna gick oavkortat till hundprylar, anmälningsavgifter, spårkurser och hundskatt. Jag törs nästan säga att fotot är kopplat till den typen av inkomst. Jag hoppas att ni ser vem som är Donna på bilden. Vi gjorde ALLT tillsammans med de resurser som fanns. Vem är jag utan hund? Raserna har ju varit flera under åren men utan Buhund är jag ingen, det vet jag så här 45 år senare även om alla våra hundar gett mig så mycket. Så tack Donna, Alma, Kola och alla ni andra hundar i mitt liv! 

Utan er är jag ingen!

Vem är du utan hund?

Fredagsfilosofen funderar 4 juli 2025

Avlivning

Dagens text att reflektera över kommer från Jordbruksverkets hemsida.

Om din hund blir skadad eller sjuk på ett sådant sätt att det inte längre kan leva ett bra liv ska den avlivas.

Jag tänkte uppehålla mig lite kring detta tunga och mycket svåra ämne. Det finns ingen motsvarande lag som säger att man inte får avliva en frisk hund. När åldern tagit ut sin rätt eller när obotlig sjukdom härjar i kroppen så är de flesta helt överens om att avlivning är skonsammast för hunden. Men när är hunden för skadad, eller för sjuk då? Och hur förhåller det sig med att avliva hundar som faller utanför sjuk eller skadad. Vid vissa tillstånd är det helt uppenbart men inte vid andra. När promenaderna blir kortare? När hunden inte ser eller hör? När plånboken säger stopp? När man vill åka bort men inte får hundvakt? När en hund är aggressiv? När en hund är stressad???

Att skaffa hund är ett stort ansvar över en annan individ. Och om man tänker på hunden som en individ med känslor precis som du och jag så borde fler avlivningsbeslut omprövas och en del skulle säkert leda till att gamla och sjuka hundar fick somna in tidigare. Medan de där hundarna som är lite stökiga eller uppfattas som aggressiva för att de inte har fått hjälp kanske skulle få en chans till. De jättesjuka och aggressiva hundar som vi läst om i tidningarna de senaste dagarna som kommit via hundhjälpsorganisationer från Ryssland är väl ett kapitel för sig. Tror ni med handen på hjärtat att en flytt till Sverige verkligen är så lyckat för dessa gatuhundar? Ny miljö, nya människor, en förlorad frihet och allt annat som en flytt för med sig. Är det ett bra liv? Så vad säger ni, när ska man avliva hundar?

20 juni 2025

Fredagsfilosofen funderar i midsommartid

Ni vet, nu är det ju den där tiden när blodet svallar, kärleken spirar och fortplantningens alla funktioner är på topp. Sju sorters blommor under kudden och rätt tillkommande är utvald. Dags att bilda familj alltså Om hunden själv fick välja...hur skulle det då vara? I dagens samhälle är vi styrda av normer och hänvisar gärna till forskning och evidensbaserade fakta. Men känslan då? När vår kära tik fått sina avkommor med en kille som hon förhoppningsvis drömde om på midsommarnatten så är vårt mål att sälja valparna. Åtta veckor gamla kan de levereras till sina nya hem. Känslan då? För många alldeles hemskt, faktiskt för jävligt. För andra en ren affär som vilken som helst. Lite flummigt inlägg tänker nog en del men nog tål det väl lite reflektion? Skulle du ha lätt att sälja valpar och se din tik i ögonen under tiden?

Fredagsfilosofen funderar 13 juni 2025 

Hundarnas fackförbund

Riiing!

Välkommen till Hundarnas fackförbund !

Du har nu fem val.

Tryck numret och avsluta med #

1. Avtalsfrågor, ersättningar

2. Arbetslös

3. Utfodring och näringsrätt

4. Arbetstid, semesterrätt och övertid

5. Utbildningsrätt och aktivering 

6. Försäkring

7. Övriga ärenden

- Hmm, det måste vara 5.

- Välkommen till hundarnas fackförbund, du talar Hunder Vintman. Vad kan jag hjälpa dig med?

- Hej, jag heter Sara Vallson och är en bordercolliemix. Jag har problem med min familj! De förstår inte alls att jag vill ha tillgång till en flock får att jobba med och att jag hatar att bara gå omkring samma runda på asfalten varje dag. Jag älskar ju min familj och så, men man kan ju säga att vi hamnat i en konflikt kring det här.

- Ok, jag förstår! Har din familj kollektivavtal?

- Jag vet faktiskt inte.

- Jag tänker att du informerat din familj? Hur som helst så kallar vi till ett möte där du representeras av oss och så hoppas vi att det går att lösa. Ofta slutar just den här typen av ärenden med en uppgörelse där hunden, i det här fallet du Sara, får rätt till någon typ av passande aktivitet även om jag ser lite pessimistiskt på att du kommer få tillgång till en flock med får. Det kommer en kallelse via mejl. Funkar det för dig?

- Det blir toppen, tack så länge!

Om hundarna hade ett fackförbund, skulle din hund ha anledning att kontakta dem?

Fredagsfilosofen funderar 9 maj 2025

Vänskap!

Fredagsfilosofen funderar 18 april 2025

Semester!

 Vad är semester för en hund? Behöver hunden semester, eller kanske bara en powernap då och då? Om man man söker på semester för hunden kommer det upp massor med förslag på semester MED hunden men i princip ingenting om semester FÖR hunden. I den gröna ungdomen som förstås innehöll djur både högt och lågt talades om hur viktigt det var för hästar med sommarvila och sommarbete. Motiveringen var nog oftast kopplad till fysisk vila men även att få slippa vardagens vedermödor för en ridskole eller ridhäst. Hur tänker vi då om hundens vila och semester? Vad vill våra hundar?

Tassa som är dagens filosof på bilden gillar verkligen att gå lös och bara skrota runt. Att få sitta ute i solskenet eller nosa runt en mulen morgon verkar vara den mest ultimata vilan hon kan få. En lagom dos av god mat, motion och bara göra det man vill på en promenad flera dagar i rad tillsammans med sin familj i trevlig miljö, kan det vara semester för en hund? Eller är det träningsläger i specialgren som är grejen för att boosta sig själv om man är hund? Vad tänker du om semester FÖR hunden, vad är det? Och behöver hunden semester? Glad påsk önskar vi er alla !

Fredagsfilosofen funderar 21 mars 2025

Förändra, förgripa och försköna

Vad är egentligen ok att "göra" med sin hund? Redan när en kull valpar planeras så strävar människan efter vissa saker. Det kan vara en viss egenskap, storlek, färg, vinklar och allt möjligt. Man strävar efter en viss typ. När sedan hunden redan finns till så börjar formandet för att absolut få den att passa in i standarden. Idag tänkte jag uppehålla mig kring utseendet och då klor, päls och vad vi gör med det. Hos många raser betyder det att klippa klor och borsta lite när de fäller, hos andra är det bad varje vecka, fön, sax, kan, borste, schampo, balsam, spray ja hela kittet. I den mån vi har hund som behöver pälsvård så måste det självklart göras. Men hur och med vad för medel och till sist utan att skada hunden. Då menar jag förstås inte att fysiskt skada ( vilket också kan hända), utan när går vi över gränsen. En ras som vår egen till exempel, borde det ens vara ok att visa dem annat än en klosax?

För många, många år sedan var vi på hundutställning med vår älskade svarta buhund. Då skedde vad jag vill påstå ett övergrepp, en kvinna kommer fram med en sax och klipper vår hunds svans. Allt gick blixtrande fort och både hunden och vi blev både chockade och upprörda. Varpå jag utbrister-MEN, VAD GÖR DU? Svaret var att hon skulle bara ta bort några vanprydande vita hårstrån. Historien slutade med att vår hund efter det hatade utställning, slutade lita på större kvinnor och jag fick försöka förklara för alla varför min hund hade en klippt svans. Utställningen gick förresten åt skogen. Det finns ingen anledning att klippa en buhund men som med allt mode och strävan att manipulera det sanna utseendet förekommer det fortfarande att folk klipper sina buhundar. Vad den som är skicklig döljer vet ingen. Hunden blir garanterat varken friskare eller lyckligare av att klippas.Och så har vi ju raserna som måste klippas, var går gränsen här då? Jag vet inte men att hälla kemikalier av olika slag som inte är testade tycker jag är en konstig idé. Det förekommer frekvent. En ganska stor uppfödare med en ras som klipps sade förtroligt till mig att det är mycket bättre med såna här raser för det går att dölja så otroligt mycket av anatomin med en "bra" klippning.

Borde det inte räcka med att hunden har fri rörlighet och kan hålla sig ren? Frisyrer gör väl knappast hunden lycklig? Nåväl nu går vi neråt och hamnar på tassarna och klorna. Bilden i kommentarerna kommer från ett domarkompendium hos SKK i en av dem godkänd ras. En kvinna med rasen berättade för mig om hur hon instruerats om vikten av att hålla klorna utställningskorta...vari ligger den etiken?

Fredagsfilosofen funderar 14 mars 2025

Kan en hund känna skam och förlåta?

Funderingarna kom efter ett inlägg här på Facebook där en person knivskarpt uttalade att de inte kan det (det finns säkert flera som delar den åsikten). Påverkar det vårt förhållande till vår hund hur vi tänker om det? Om jag tror/vet att min hund förlåter mig, behandlar jag den då utefter det? Vi har väl alla någon gång bett vår hund om förlåtelse.Och hur är det med Sapiens, vad är skam? Hur beskriver man det? Svaret är nog inte så självklart när man börjar fundera och ska sätta ord på det. Kvällens assisterande filosof är Saga.

Trevlig helg önskar vi er alla! 

Fredagsfilosofen funderar 7 feb 2025

Föreningsfrihet, smaka lite på ordet.

Vad innebär det för dig? Per definition får man det här svaret när man frågar Wikipedia: Organisationsfrihet, även kallat föreningsfrihet eller föreningsrätt, är medborgares rätt att bilda och tillhöra organisationer utan statsmaktens eller andra aktörers (till exempel arbetsgivares eller vårdnadshavares) ingrepp (positiv organisationsfrihet), samt rätten att stå utanför organisationer (negativ organisationsfrihet).Det för nog oftast tankarna till fackföreningar och den typen av föreningar men vi skruvar lite på det hela.

Nu brukar ju fredagsfilosofen (som denna vecka är Åsa på bilden) handla om saker som rör hundar. Våra kennelklubbar alltså. Hur enkelt och korrekt är det att ha en egen uppfattning i en hundförening idag? Om man har en avvikande åsikt, ska man då inte vara med eller ens vara välkommen? Riskerar vi att tappa engagerade människor för att vi byggt ett så komplicerat regelverk att det blir hopplöst att leva upp till det? Har vi så många regler att de hämmar syftet? För vems skull har vi dessa föreningar? Idag ifrågasätts allting och att vara förtroendevald i en förening är ingen enkel sak . Jag vill sticka ut hakan lite och säga att olika åsikter är bra för att komma framåt. Men då måste man tolerera att det finns flera sidor av myntet. I avelsarbete till exempel. En hund består av ca 19500 gener varav ca 50 stycken styr det vi ser. Vi avlar så gärna på det vi ser, och skönheten ligger i betraktarens ögon. Om vi konsekvent avlar på bara några av de kriterier som ställs upp och vissa elitdjur används i stor utsträckning. Hur påverkar det rasen? Troligen väldigt negativt i små populationer. Så vad har det med föreningsfrihet att göra? Jo, vi kan välja att vara med i en intresseförening, men om (hund)föreningen (global, nationell, special, rasklubb) inte verkar för mångfald så vad är då alternativet? Negativ föreningsfrihet kanske? Jag tror att vi ska börja med att ställa frågan, vad är målet och syftet för att börja om och gå framåt. Vad tycker du?

Fredagsfilosofen funderar 17 jan 2025

Hur vet man att ens hund är nöjd och lycklig?

När känner hunden lycka? Och vad är det egentligen? En känsla eller kanske ett fysiskt fenomen? Vi pratar ofta om förmänskligandet av djur och kopplar samman med känslor. Det finns en bok med titeln Lyckliga lydiga hundar. Titeln får mig att fundera...

Lyckliga lydiga män

Lyckliga lydiga lejon

Lyckliga lydiga barn

Lyckliga lydiga liberaler

Lyckliga lydiga zebror

Lyckliga lydiga nötkreatur

Lyckliga lydiga grisar

Lyckliga lydiga däggdjur, vem bestämmer det?

(Nu vill jag bara påpeka att författaren till boken är hundpsykologen Anders Hallgren som är en av mina förebilder i hundvärlden men att titeln fick mig att fundera.)

Bess kanske är lite olydig och lycklig när hon ligger på stolen, vad tror ni?

Fredagsfilosofen funderar 22 nov 2024

Kastrering.

Finns det någon frisk individ ( tänk gärna alla däggdjur, mänskliga och icke mänskliga ) som egentligen vill bli kastrerad? Att man kanske inte vill ha för många avkommor, det är väl en sak men just kastrering. Vad säger ni? Ta av era bekväma mänskliga glasögon och tänk på saken, vem vill bli kastrerad och i så fall varför?Kanske ska tillägga att Trissa på bilden är inte kastrerad och det finns inga såna planer heller.